Malin Lagerstedt bor i Ängelholm där hon är född och uppväxt, men arbetar under sommaren på en restaurang i Helsingborg. Foto: Joel Winqvist

Malin Lagerstedt bor i Ängelholm där hon är född och uppväxt, men arbetar under sommaren på en restaurang i Helsingborg. Foto: Joel Winqvist

Tunga tiden skildras i ny bok

"Jag såg något helt annat i spegeln"

ÄTSTÖRNING. Prestationsångesten ledde henne in i en ond anorektisk cirkel. Sju år efter att ha tagit sig ur den, berättar Malin Lagerstedt om sina erfarenheter i en bok. Hon hoppas att den ska bli en hjälp på vägen för drabbade och deras närstående.

Det började under den första tiden på gymnasiet. Malin, som alltid hade haft höga krav på sig själv och som hade staplat MVG på hög under högstadietiden, hamnade i en klass med elever som var minst lika högpresterande.
– Det blev en omställning.Och på vår skola så var det öppet mellan 8-20, det var vissa gemensamma lektioner men mycket egen studietid. Så i och med att skolan alltid var öppen så var jag alltid där, berättar Malin.

”Då slog det om”

I samband med ett jullov hade familjen en välbehövlig Thailandsresa inbokad. En lämplig tid att kunna vila ut lite på, kände Malin. Men tsunamikatastrofen kom emellan och resan blev inställd.
Tillbaka i skolan, och inte fullt så utvilad som hon hoppats på, skulle hon lämna in en komplettering i matte. Då kom smällen. Hon fick höra att hon inte räckte till.
– Då slog det om. Jag kände att jag inte hade kontroll över mitt liv. Jag blev destruktiv, fick ett kontrollbehov. Det blev maten jag fick kontroll över. Jag tyckte först att det gick svinbra att hålla kontroll på det, jag gick ner i vikt och fick en smidigare, smalare kropp. Jag fick en kick av det, berättar Malin som samtidigt tränade gymnastik i en förening. Hon märkte att viktnedgången gynnade gymnastikutövandet. Men bantandet gav henne hjärtproblem.
– Så jag blev avstängd från gymnastiken. Då fick jag ångestattacker, jag såg spöken i spegeln. När man inte käkar och inte sover ordentligt blir man konstig. Jag såg något helt annat i spegeln, säger hon. Till slut kom hon in på en klinik i Helsingborg. Efter drygt två kämpiga år blev hon frisk.
– I dag kallar jag mig för en frisk anorektiker. Men jag har haft två bakslag, det är där hela tiden i bakhuvudet.
Idrotten betydde faktiskt en hel del i processen. Malin berättar att när hon väl tränade så tänkte hon inte på sina ätstörningar, och träningen blev lite av en fristad för henne. Och idrotten är fortfarande viktig för henne, nu flera år efter att hon blivit frisk.
Hon tävlar i slopestyle, på en nivå strax under den absoluta eliten.
– Skidåkningen är för mig bara som heeling.

Ny bok ska hjälpa

Nu vill hon att hennes erfarenheter ska kunna hjälpa andra anorektiker och deras anhöriga. Hon planerar att släppa en bok till hösten, som behandlar hennes erfarenheter. Idén fick hon efter att ha gått igenom sina minnesanteckningar.
– Jag hoppas att den ska fungera som ett verktyg, att hjälpa folk att förstå sjukdomen men också att identifiera sig med en riktig människa i boken. För det är viktigt att börja bekämpa ätstörningen, det är yngre och yngre ungdomar som drabbas nuförtiden. Jag vill hjälpa till på det sätt jag kan. Kan jag hjälpa en räcker det för mig.

Publicerad 22 July 2014 09:15