Foto: Privat
Foto: Privat
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

Kerstin har jour dygnet runt för att inte missa ett organ


Tidsram för respektive organ

Från det att organen tas ut från givaren klarar de sig olika länge.

Hjärta 4 timmar

Lungor 6-8 timmar

Lever och bukspottskörtel helst under 12 timmar

Njurar är det enda organet som klarar sig längre, men man strävar efter att transplantera dem inom 12-20 timmar för att få bästa resultat. Vad gäller njurar så försöker vi välja mottagare utifrån bästa match men man väger också in exempelvis ålder och tid på väntelistan så att det blir ”rimligt rättvist”.

ORGANDONATION. Kerstin Karuds vardag ser inte riktigt ut som andras. Hon arbetar som transplantationskoordinator  vid SUS i Malmö, vars team har jour dygnet runt - årets alla dagar. Detta för att inte missa chansen när det dyker upp en donator.

– Vi har inte råd att förlora ett organ för att vi inte är beredda. Inte när det råder sådan brist, säger hon.

Totalt finns det ett tjugotal transplantationskoordinatorer som arbetar med organdonation runt om i landet.

Deras uppgift är att fungera som spindeln i nätet och se till att alla delar samverkar under den korta tidsram som finns från det att en person avlider tills att organen är transplanterade i en ny person.

Inom 24 timmar efter att donatorn avlidit ska organen tas om hand.

– Vi klarar nästan alltid tidsramen. Vid synnerliga fall kan tiden förlängas något. Detta ska då noga värderas och dokumenteras, säger Kerstin Karud, vars koordineringsarbete börjar i samma stund som läkaren från intensivvårdsavdelningen ringer och meddelar att de har en avliden person som uppfyller de kriterier som i dag finns för att bli donator.  

Att detta händer sker dock relativt sällan. Av de 90 000 personer som avlider i Sverige varje år är det endast ett fåtal som avlider på ett sätt som gör det möjligt att donera organen.

– Det handlar om 250 till 300 personer om året som kan bli aktuella för organdonation. Det är dock inte alla som blir det på grund av exempelvis medicinska skäl eller att de har en negativ inställning till donation.

Det är först efter att patienten avlidit som det är möjligt för Kerstin och hennes kollegor att undersöka om hen finns med i donationsregistret, som i dag rymmer cirka 1,7 miljoner personer.

– Fler och fler tar ställning, men det är fortfarande långt kvar. Oavsett vilket beslutet är, är det viktigt att ta ställning och berätta för sina anhöriga att man gjort just det. På så vis besparar man sina närstående att behöva ta beslutet.

Det är dock vanligt att anhöriga tar upp organdonation innan frågan kommer upp.

– När det händer är det viktigt att personalen är beredd för att möta upp de anhöriga i samtalet. Vi ska kunna prata och stötta utan att övertala.

När Kerstin inte koordinerar transplantationer är utbildning inom detta en av hennes viktigaste arbetsuppgifter.

– Att det blir aktuellt med donation händer sällan på flertalet sjukhus. Därför är det viktigt att vi kontinuerligt uppdaterar våra kunskaper och övar på hur vi ska bemöta de anhöriga när frågan kommer upp.

Tidigare var riktlinjen inom sjukvården att all personal skulle hålla sig neutral till organdonation, vilket ibland uppfattades av de anhöriga som att personalen var negativ.  Så är det inte i dag.

– I dag arbetar vi uttalat pro-donation, vilket helt är i linje med gällande lagar och föreskrifter.

Efter att patienten bekräftats avliden och det finns ett samtycke till donation inleds själva donationsprocessen. Där handlar mycket om att få logistiken att klaffa. 

– Det är mycket som ska tajma för att vi ska kunna göra det bästa av gåvan.

En persons organ räcker till att rädda åtta andra personer. Men vem som ska få vilket organ är strikt reglerat.

– Vi har både ett skandinaviskt och ett svenskt samarbete. Vad gäller hjärta, lungor och lever ser vi alltid först till ”urgent call”-listan, som vi delar med de skandinaviska länderna, för att se om det finns någon som är i akut behov av ett organ.  Därefter ser vi till den svenska listan och försöker i den mån det är möjligt att få viss regional närhet. Om vi inte hittar lämpliga mottagare i Sverige eller övriga Norden kan vi gå vidare med erbjudande till europeiska samarbetsorganisationer om tiden tillåter.

När samtliga mottagare är identifierade gäller det att snabbt få alla till rätt plats.

– Alla patienter ska hinna in till respektive sjukhus, transporter ska ordnas och team kallas in. Det är många processer som ska ske parallellt, förklarar Kerstin.

Först efter att alla bitar fallit på plats och samtliga mottagare är färdigopererade slutar koordinatorns arbete. Då har han eller hon ofta jobbat 24 timmar i sträck.

Men trots de tuffa arbetsförhållandena är yrket något som Kerstin Karud trivs bra med.

– Jag har arbetat som koordinator sedan 1989. Det har varit en fantastisk resa och yrket fortsätter att fascinera. Det är ett dynamiskt och självständigt och donation och transplantation är något som berör alla. Här är ett sätt där vi alla kan hjälpa varandra, säger hon efter snart 30 år i verksamheten.

LÄS MER: Organdonation- "Jag har tagit ställning, har du?"

LÄS MER: Så ska fler få chans att donera sina organ efter sin död

 

 


Publicerad: 06. augusti 2017 06:00
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få lokala nyheter
från Lokaltidningen Ängelholm

Startsidan just nu
Politiken
Mest lästa
Ekstra Bladet
Senaste nytt
Ekstra Bladet
Mest lästa